tisdag 25 oktober 2011

En sömnlös natt med tankar kring projektet

Jag kan inte sova såhär mitt i natten, så det som händer då är att mina kreativa sida kryper fram och resulterar i reflektioner kring projektet som jag tänkte dela med mig av.


Jag har många gånger ställt mig själv frågorna, Går det verkligen att arbeta antirasistiskt och hur sjutton gör vi i så fall? Hur skapar vi en mer antirasistisk värld? Hur knäcker vi sönder folks rasistiska värderingar? Jag har fortfarande inget bra på dessa frågor. Dock känner jag att det är viktigt att ta ställning mot rasismen, självklart genom mina egna handlingar men också att sprida det till andra människor samt bli inspirerad av andra människor som har samma ställningstaganden. Tillsammans blir vi starkare.


Det var en ovanligt fin höstdag i september när jag och min cykel rullade nedför den långa backen mellan mitt hem och stan. Jag var på väg mot ABF för att delta i drivutbildningen som skulle resultera i en utåtriktad aktivitet mot rasism. Jag var pepp som tusan inför att börja spåna idéer på vad vi kunde göra i Umeå och att träffa andra som ville göra samma sak.


Helgen rusade iväg och helt plötsligt var det söndag och vi var två tjejer som skulle planera en utåtriktad aktivitet i Umeå. Jag minns tydligt hur jag kände mig som ett gnagande marsvin, liten och fylld av energi men tvingad till att gnaga sönder alla mina storslagna idéer i en massa små bitar. Peppen var knappast på topp och jag undrade för mig själv om detta var på väg att rinna ut i sanden innan det ens börjat, gick det verkligen att planera och organisera något bra om vi bara var två?


Vi har säkert haft närmare 20 olika idéer, från flashmob till fotbollsmatch på torget, men av olika anledningar har det varit svårt att göra verklighet av många. Den idé vi har nu och arbetar som små myror för att göra till verklighet är att arrangera en antirasistisk kväll 9: e november. Den 9:e november är också kallad kristallnatten, som är en minnesdag för nazismens offer. Det var den dagen som startskottet för andra världskriget gick, hundratals judar arresterades och fördes till koncentrationsläger, det är något vi aldrig någonsin får glömma.


Vi vill därför arrangera en antirasistisk kväll som ska fyllas med föreläsning om rasism, band som spelar och ge möjlighet för antirasister att göra egna kreativa antirasistiska budskap genom att t. ex göra pins, tröjor eller måla en banderoll. Det kan vi göra fast vi bara är två.


Jag tror att det kan bli bra, bara alla pusselbitar faller på plats. Jag vet att det är viktigt att lyfta upp det antirasistiska budskapet på agendan och att bli påmind om att rasismen tar allt större plats i vårt samhälle. Jag är övertygad om vi inte kommer att göra någon större förändring i samhället men jag är helt säker på att folk kommer att känna sig inspirerade att sprida det antirasistiska budskapet vidare efter vår kväll. Vi har alla ett kollektivt ansvar för att skapa det samhälle vi vill ha och att ta ställning för en mänskligare värld.


//Sara

tisdag 27 september 2011

Besök oss på vår andra blogg!

Denna blogg användes inom projektet Sprid. då vår ordinarie blogg låg nere. Vi är glada att vi fått tillbaka den nu.

Hälsa på oss på samarbetemotrasism.blogspot.com

tisdag 20 september 2011

Tankar om rasism

Som ny praktiserande utbildningssamordnare tänkte jag dela med mig av mina tankar kring rasism. Och dom börjar såhär. Regeringsformen ger oss tankefrihet. Att tänka fritt är även en deklarerad mänsklig rättighet, och samtidigt är det just våra tankar som vi alla ständigt måste jobba med. Tanken är mäktigare än både pennan och svärdet. Tanken kommer först. Tanken är som en mobil-applikation. Appen behöver uppdateras till tiden när mjukvaran föråldrats, och föråldring sker snabbt så fort vi håller fast vid gamla mönster och sätt att handla. När interaktionen och förståelsen för varandra uteblir, så reproduceras myterna. 

Det har aldrig varit så att en kultur börjar där en annan slutar. Utveckling har alltid skett genom att människor lär sig av varandra. 

Vi bär alla på fördomar. Inom socialpsykologin talas det om det fundamentala attributionsfelet. Det här felet innebär att det finns en inbyggd bugg i mänskligheten, den innebär att vi har en tendens att tänka att allt dåligt eller fel som jag gör beror på situationen. Det beror inte på mig. Men allt alla andra gör som är dåligt eller fel beror på just den personen. Jag blir sur när jag blir provocerad, men är han eller hon blir sur bara för att han eller hon är sån (->fel)… 

Vi har alltså en positiv särbehandling för just oss själva. Vi lägger märke till saker som bekräftar våra fördomar. Och när någon gör något som motsäger våra fördomar, så ändrar vi oss inte, utan vi skapar en ny kategori, vi tänker att ”ja men hon är väl inte som alla andra, just hon måste vara speciell!”

När vi inser detta på riktigt så förstår vi också behovet av att uppdatera våra appar, att tänka om, och framförallt att inse att det kanske är situationen och inte personen, att det är jag och inte du. 

Hela helgen har jag jobbat med gamla människor. Och några av dom har en väldigt gammal mjukvara; dom behöver uppdatera apparna. Men det vet dom själva oftast inte om. Ständigt får jag höra frågan ”så var kommer du ifrån?” Bara för att jag har bruna ögon och brunt hår. Och när jag svarar ”halvnorsk & halvsvensk” så får jag höra ”jaha, men det förklarar det…” eeh jasså? Det är helt enkelt så att deras tids kultur tillät denna tanke, men vår tid kräver mer. 

Antingen kan man krångla till det lite som jag har gjort, eller så kan man säga det som Timbuktu:

"om vi bättre umgås bättre förstås
ju bättre det går desto bättre vi mår
om vi bättre glor och bättre tänker
bättre jag tror vi blir bättre människor" 
– Gott folk


//Leo

måndag 19 september 2011

Ny blogg, nya krafttag!


Vi är ledsna över att vår tidigare blogg, av skäl vi inte kunnat reda ut, försvunnit från nätet. Vi hoppas fortfarande att den ska gå att återupprätta och lägger vår tilltro till att Blogger därigenom också kan rädda alla de fantastiska inlägg som gjorts av aktivister och Inspiratörer inom Sprid. Vi hade hundratals besökare på bloggen vilket var ett tydligt tecken på att vårt viktiga arbete i Sprid. är spännande och värt att följa. Vi kan inte vänta på att berätta om vårt arbete, som nu är mer aktivt än någonsin, tills den gamla bloggen reparerats.

Vi låter den därför återuppstå på ny adress spridantirasism.blogspot.com men i samma anda.

Vi hoppas att den snart fylls av tankar, berättelser, idéer och bilder från alla 10 orter där lokala projektgrupper bedriver utåtriktat antirasistiskt arbete. Mer om de lokala projekten kan du läsa under fliken "Lokala projekt" eller kika särskilt på vad som händer just nu på en specifik ort genom att klicka på ortsnamnen i högerspalten.

Skriv så det glöder!