Tankar om rasism

Som ny praktiserande utbildningssamordnare tänkte jag dela med mig av mina tankar kring rasism. Och dom börjar såhär. Regeringsformen ger oss tankefrihet. Att tänka fritt är även en deklarerad mänsklig rättighet, och samtidigt är det just våra tankar som vi alla ständigt måste jobba med. Tanken är mäktigare än både pennan och svärdet. Tanken kommer först. Tanken är som en mobil-applikation. Appen behöver uppdateras till tiden när mjukvaran föråldrats, och föråldring sker snabbt så fort vi håller fast vid gamla mönster och sätt att handla. När interaktionen och förståelsen för varandra uteblir, så reproduceras myterna. 

Det har aldrig varit så att en kultur börjar där en annan slutar. Utveckling har alltid skett genom att människor lär sig av varandra. 

Vi bär alla på fördomar. Inom socialpsykologin talas det om det fundamentala attributionsfelet. Det här felet innebär att det finns en inbyggd bugg i mänskligheten, den innebär att vi har en tendens att tänka att allt dåligt eller fel som jag gör beror på situationen. Det beror inte på mig. Men allt alla andra gör som är dåligt eller fel beror på just den personen. Jag blir sur när jag blir provocerad, men är han eller hon blir sur bara för att han eller hon är sån (->fel)… 

Vi har alltså en positiv särbehandling för just oss själva. Vi lägger märke till saker som bekräftar våra fördomar. Och när någon gör något som motsäger våra fördomar, så ändrar vi oss inte, utan vi skapar en ny kategori, vi tänker att ”ja men hon är väl inte som alla andra, just hon måste vara speciell!”

När vi inser detta på riktigt så förstår vi också behovet av att uppdatera våra appar, att tänka om, och framförallt att inse att det kanske är situationen och inte personen, att det är jag och inte du. 

Hela helgen har jag jobbat med gamla människor. Och några av dom har en väldigt gammal mjukvara; dom behöver uppdatera apparna. Men det vet dom själva oftast inte om. Ständigt får jag höra frågan ”så var kommer du ifrån?” Bara för att jag har bruna ögon och brunt hår. Och när jag svarar ”halvnorsk & halvsvensk” så får jag höra ”jaha, men det förklarar det…” eeh jasså? Det är helt enkelt så att deras tids kultur tillät denna tanke, men vår tid kräver mer. 

Antingen kan man krångla till det lite som jag har gjort, eller så kan man säga det som Timbuktu:

"om vi bättre umgås bättre förstås
ju bättre det går desto bättre vi mår
om vi bättre glor och bättre tänker
bättre jag tror vi blir bättre människor" 
– Gott folk


//Leo